Fölungen har blivit vuxen och fått en egen box. Dvs i Jannes värld har han konverterat från en potentiell livsfara till en helt vanlig häst

Jannes sadelhistoria är ganska gedigen. På dom första tre månaderna lyckades vi avverka inte mindre än 3 sadlar... Billigt och bra i min plånbok, not. Men eftersom han var i tävlingskondition (springa framförvagn-kondition) så fanns det inte så mycket ryggmuskler att tala om.

Jannes första sadel var en enkel wintec allround, som han fick ärva av sin föregångare (heter det så?). Den låg bra i ganska precis 14 dagar. Då hittade jag en gammal horsesaver dressyrsadel hemma i mammas garage. Den låg också bra en stund.. Sen började vi växa ur den också (Janne alltså, kanske ska förtydliga att jag växte ingenting under denna period, snarare krympte) Då köpte vi våran första älskling <3 En wintec Isabell Werth. Jag har alltid älskat den sadel och har haft en till min tidigare häst. Men även den växte vi ifrån (otroligt hur mycket en rygg kan ändras på så kort tid). Vid denna tidpunkt började Globus TEKNA-sadlarna bli populära. Jag köpte hem en sån och hade sån tur att den låg bra. Eftersom jag inte är nån stjärna på sadlar så tog vi hjälp av ett företag som hette nånting som börjar på S och slutar på harpman. Vilket jag såhär i efterhand ångrar! Dom tittade på sadeln, satte dit en padd, sa att den passade och vi åkte hem igen. När jag nästan ett år senare tog hjälp av en annan sadelutprovare som verkligen tog sig tid och förklarade för mig varför teknana inte låg bra och varför den inte gjort det från början heller.

Hon hjälpte mig att prova ut en ny dressyrsadel, en farmland ponciana, en skönare sadel har jag aldrig suttit i, man kommer nära hästen och kan påverka med sin sits på ett annat sätt (i teknan kändes det som att jag satt en dm ovanför honom). Janne fick ett helt annat steg och en annan balans. Kul när man märker att det gör skillnad!

För ca en månad sedan var vi tillbaka på återbesök. Det visade sig att han redan växt ut poncianan, turligt nog hade den omvärmbar bom. Så den har vi kvar än.. Och vi bävar för den dag då vi måste sälja den. Vi hade tillräckligt med separationsångest över att behöva lämna den ifrån oss på omvärmning.