Idag travade Janne som en kråka och försökte stegra sig när jag ställde lite krav på honom. Trodde först att det bara var dumheter, men sen tänkte jag till lite, Janne är ingen dum häst, han jobbar inte så. Vi får nog ringa kiropraktorn...

Min fina skrutthäst!

Jannehästar ska generellt sätt inte hanteras vid blåst, regn eller pälsfällning/pälssättning. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget!!

Ute i hagen möttes jag av en mycket upprörd häst. Han hade ju fått vara UTE, hela DAGEN. I BLÅST!!! Fattar ni vilket prakarsel till matte han har?! Dessutom hade han lyckats hitta en torr fläck. Omringad med vatten, så man skulle kunna säga att han försatt sig själv i sjönöd.. Så jag fick vackert plaska ut och visa honom att man KUNDE gå på vatten... Väl inne var han mycket upprörd över mitt grova misstag att inte åka DIREKT och ta in honom (det hade inte ens blivit mörkt ute, så jag tyckte inte att jag var så elak). Jag fick onda ögat mer än en gång, vill jag lova. All typ av aktivitet la jag på hyllan direkt, det är liksom ingen idé att ens försöka när han är på detta humöret. Efter lite massage (hästmassörer måste verkligen ha otroligt starka händer!), fjäsk och ännu lite mer godis blev han på liiiiite bättre humör.. Efter lite kli på favoritstället var han nästan (observera nästan) sig själv igen. Då fick han gå in i sin box och äta hö, för ut tänte han minsann inte gå igen, det talade han om tydligt! Lite senare när jag tog in hans box-granne Poppe (världens sötaste lilla welsh mountainhäst, tilllika den enda hästen Janne INTE är hysteriskt rädd för) som blev jätteglad över att få se sin kompis, förvandlades Janne till en krokodil! Jag har ärligt talat aldrig sett honom så sur!! 

Så i morgon hoppas vi på vindstilla och regnfritt, så kanske jag får träffa snälla  farbror Janne igen.

Pussgurka <3

Idag när jag kom hem från skolan, satte jag mig med min kaffekopp och läste mina favoritbloggar. När jag kom till den jag kanske läst allra längst, fick jag gråten i halsen. Jag har följt denna tjej och hennes häst genom betäckning, väntan på föl, fölning och avvänjning. Hon fick mig att öppna ögonen för den fantastiska rasen PRE och gett mig motivation. För en tid sedan fick hon ta bort sitt vackra sto Heddan, men jag har fortsatt följa avkomman Q.. Men idag skrev hon på sin blogg att hon skulle säga farväl till honom också, endast 1 år gammal pga skada.

Förutom att jag tycker fruktansvärt synd om henne (och hennes familj) som haft sån otur med hästarna, så kom jag att tänka på att livet är så skört. Det kan ta slut så mycket fortare än vad vi förväntar oss.

Janne är ung, bara 6 år och jag ser honom fortfarande i mitt liv om 10 år, men det kan gå så fort! Han kan vara borta i morgon. En tanke jag inte ens vill tänka! Ursch!

Nu ska jag åka till stallet och pussa på den häst som jag älskar, tala om för honom hur mycket jag älskar honom och pussa lite extra. Vi skippar ridningen idag, det finns så mycket som betyder så mycket mer.

Och Josefine, om du läser detta, jag bleklagar din sorg från djupet av mitt hjärta.

Fölungen har blivit vuxen och fått en egen box. Dvs i Jannes värld har han konverterat från en potentiell livsfara till en helt vanlig häst

Jannes sadelhistoria är ganska gedigen. På dom första tre månaderna lyckades vi avverka inte mindre än 3 sadlar... Billigt och bra i min plånbok, not. Men eftersom han var i tävlingskondition (springa framförvagn-kondition) så fanns det inte så mycket ryggmuskler att tala om.

Jannes första sadel var en enkel wintec allround, som han fick ärva av sin föregångare (heter det så?). Den låg bra i ganska precis 14 dagar. Då hittade jag en gammal horsesaver dressyrsadel hemma i mammas garage. Den låg också bra en stund.. Sen började vi växa ur den också (Janne alltså, kanske ska förtydliga att jag växte ingenting under denna period, snarare krympte) Då köpte vi våran första älskling <3 En wintec Isabell Werth. Jag har alltid älskat den sadel och har haft en till min tidigare häst. Men även den växte vi ifrån (otroligt hur mycket en rygg kan ändras på så kort tid). Vid denna tidpunkt började Globus TEKNA-sadlarna bli populära. Jag köpte hem en sån och hade sån tur att den låg bra. Eftersom jag inte är nån stjärna på sadlar så tog vi hjälp av ett företag som hette nånting som börjar på S och slutar på harpman. Vilket jag såhär i efterhand ångrar! Dom tittade på sadeln, satte dit en padd, sa att den passade och vi åkte hem igen. När jag nästan ett år senare tog hjälp av en annan sadelutprovare som verkligen tog sig tid och förklarade för mig varför teknana inte låg bra och varför den inte gjort det från början heller.

Hon hjälpte mig att prova ut en ny dressyrsadel, en farmland ponciana, en skönare sadel har jag aldrig suttit i, man kommer nära hästen och kan påverka med sin sits på ett annat sätt (i teknan kändes det som att jag satt en dm ovanför honom). Janne fick ett helt annat steg och en annan balans. Kul när man märker att det gör skillnad!

För ca en månad sedan var vi tillbaka på återbesök. Det visade sig att han redan växt ut poncianan, turligt nog hade den omvärmbar bom. Så den har vi kvar än.. Och vi bävar för den dag då vi måste sälja den. Vi hade tillräckligt med separationsångest över att behöva lämna den ifrån oss på omvärmning. 

Typ så blev det idag. 

Är man en smart och rutinerad hästägare så kanske man inte lindar alla fyra benen och rider ut på ngt som kan liknas vid en leråker. Men vi jobbar inte riktigt så, så vi får tvätta lindor istället, om dom nånsin blir vad dom varit...

Jaja, nog om det. Motivationen har återvänt och Janne hälsade mig välkommen med ett gnägg (och visst smälter hjärtat då?! kärahjärtanes vad  rörd man blir). Så vi mysborstade en bra stund, sen på med ovan nämnda lindor och sadel och sånt tjamns. Ut i leran. Red inte mer än 25 minuter då jag ville avsluta med en bra känsla (även fast det är då man vill fortsätta hur länge som helst). Började redan vid framskrittningen att böja och flytta både fram och bakdelen. Han svarade bra på det och blev jättemjuk och fin i handen. Ofta när han har vilat mer än en dag i sträck brukar han bli framtung och stark, men det va han inte idag (kanske pga longeringen?) utan när vi satte av i trav var han jättefin! Balanserat och scwung (det där ordet kommer jag aldrig lära mig stava till) på en gång. När vi red igenom dom lerigaste partierna fick han dessutom till ordentligt fina benlyft.. kanske borde rida i lera lite oftare ;) Nej, jag skojade. Men lite bomarbete skulle absolut inte skada. Han behöver lära sig att lyfta på fötterna (och framförallt att bommar inte bits). Så vi måste försöka jaga tag i några bommar att öva på... 

I vilket fall som helst så känns det som om att vi är på G igen, och det känns bra! I morgon ska det ju då tyvärr regna hela dagen, så banan lär vara (om möjligt) ännu lerigare. Men det problemet får vi ta då! 

Hjärtegull <3

Japp, Janne har en familj. En hyfftsat bra sådan också (för att inte säga jättebra)

Janne heter alltså egentligen Janitor Face. Hur det där med Janitor kom till är jag lite mindre säker på dock. Janitor betyder typ vaktmästare, och speciellt händig är han sannerligen inte (förutom på att skada sig själv då möjligtvis). Men i allafall så heter alla hästar, från samma uppfödare, födda samma år (2006 för att vara exakt) någonting på J och sen Face i efternamn. Alltså J(föddtvåtusensex)anitor Face (som alla andra från samma uppfödare alltså). Fast sen kanske det finns nån jättegullig liten historia om hur han fick sitt vaktmästarnamn, det vet ju inte jag, och inte lär jag få veta det heller. Ovan nämna tränare/uppfödare tycker nämligen att janne har det lite bättre än vad han förtjänar - med tanke på antalet insprungna kronor (dvs 0, och uppfödarpremien är 10%. 10% på noll är = 0) å andra sidan är det ganska många hästar som föds där varje år. Jaja nog tjatat om namn, han heter ju det han heter och jag tycker att det är ganska så stiligt!

I alla fall, Jannepappan, heter så mycket som Muscles Yankee. 

En ståtlig häst som sprungit in massa pengar (vunnit hambeltonian, enligt uppgift från någerlunda säker källa.) Muscles Yankee har 215 svenskregistrerade avkommor som tillsammans har gjort 4398 starter och dragigt in 55 698 777 svenska riksdaler. Det är en snittsumma på ca 259 064 per avkomma. inte så illa pinkat med tanke på att en av dom (nämner inga namn) inte har tjänat en krona! Han räknas även som elithingst (Muscles yankee alltså, inte Janne)

Jannemamman heter Camargue, hon har också sprungit in massa pengar (hittar ingen summa nu men har för mig att det var typ 700 000 nånting) hon har 4 svenskregistrerade avkommor, som tillsammans gjort 29 starter och tjänat 693 800 kr (okej, nu ljög jag lite igen. Avkomman som grejjade dom pengarna heter IN VIVO FACE, jannes storebrorsa alltså, De andra svenskreggade har inte dragigt in en krona) Tyvärr saknar vi bild på Jannemamman, hon står i norge, det är allt vi vet! Jannemamman är för övrigt uppfödd av Alwin Schockemöhle, och det vet väl alla dressyrnissar vem det är? Inte så konstigt att Janne vill dressyra, han har det ju i blodet!

Janitor Face <3